För att förklara relationerna mellan dessa begrepp, och hur jag skulle kunna använda mig utav dom i framtiden, så är det enklast om jag börjar att förklara hur jag definierar dom var för sig.
Upplevelse för mig är nånting utöver det vanliga. Oftast inser jag själv att det jag upplever för stunden är just en upplevelse, och även att det är något jag kommer att minnas vare sig jag vill eller ej. Oftast är det en aktivitet, plats eller insikt. Visst kan det vara en upplevelse att se en väldigt bra eller dålig film, men då handlar det nog mer om de inre reflektionerna som filmen skapar. Det kanske är en vacker scen eller någonting väldigt klokt som sägs. Oavsett om det var en medveten konstruktion eller funktion i filmen, så blir det ingen upplevelse om det inte finns någon att uppleva det. Jag kanske påverkas på ett väldigt starkt sätt, medan personen bredvid mig inte ser det på samma sätt. Kanske han eller hon inte känner nånting över huvudtaget. Så visst kan en film vara en upplevelse, men det beror helt på vem som ser den.
Att hoppa fallskärm för första gången är med största sannolikhet en upplevelse för alla. Frågar man däremot en som gör det varje dag så kanske upplevelsen är annorlunda. Självklart är det fortfarande en aktivitet som är spännande och ger en adrenalinkick, men personen lär knappast komma ihåg varje hopp.
En upplevelse kan också vara en inre insikt som man kommit fram till alldeles själv. Nånting man har funderat på och reflekterat över länge, som sedan ger en klarhet likt en vision eller uppenbarelse inombords.
Miljö är omvärlden runt omkring en. Det kan vara en virtuell värld som du befinner dig i. Det kan vara verkligheten. Det kan även vara i ditt inre. Visst kan den ”inre världen” vara en slags virtuell värld, men jag gör ändå skillnad mellan en virtuell värld, som ofta är artificiellt skapad, och den inre världen, som är den själsliga världen. Man behöver inte vara troende för att ha en själslig värld, utan jag använder endast det ordet på grund av brist på bättre ord.
Miljön runt omkring dig kan variera i storlek, och saknar direkt konkreta gränser. För ett barn som lever i sin så kallade ”fantasivärld” lever ändå ut sin fantasi i den verkliga världen. Barnet visualiserar saker som inte finns, men kan samtidigt modifiera och förvränga redan fysiskt existerande objekt. En katt kan bli en tiger eller bebis. Ett bord kan bli en borg eller scen. En pinne kan bli ett svärd eller en mikrofon.
När du spelar ett brädspel existerar kanske bara miljön runt omkring bordet där du spelar. Den kanske även sträcker sig ut mot en TV som du tittar på samtidigt. Det finns inga väggar som avgränsar din miljö utan gränserna för miljön existerar endast inom dig.
Målgrupp är inga egentliga konstigheter, förutom att det krävs en hel del eftertanke när man ska välja en målgrupp för till exempel ett spel. Allt i spelet måste vara koncist med målgruppen. Är det rätt miljö? Är det rätt svårighetsgrad? Är det rätt system? Är det rätt…?
Jag har insett att det här med målgrupp är otroligt viktigt att tänka på. När jag, Gunnar och Kalle besökte Naturhistoriska så förstod vi snabbt att de borde koncentrera sig på en kanske smalare målgrupp än tidigare. Muséet innehåller väldigt många kompromisser när det gäller utställningsdelen med alla montrar. Ibland var det väldigt pedagogiskt och lättförstått även för små barn, när det å andra sidan fanns väldigt mycket riktat för en mer påläst och specialiserad publik. Resultatet blev att det kändes otillräckligt för båda dessa målgrupper.
Relationerna, eller kanske snarare relationen i singular, mellan dessa tre ord – upplevelse, miljö och målgrupp – kändes ganska diffus till en början, men bara under tiden som jag skrivit denna blogg har jag insett banden mellan dom.
Om man utgår från målet, det man vill uppnå, så kan man kalla det för själva upplevelsen. För att upplevelsen ska existera måste både miljö och målgrupp stämma överrens. Jag bortser från innehållet och själva händelsen, utan utgår istället från de tre orden.
Som jag var inne på tidigare så är det endast individen, eller målgruppen, som avgör om en upplevelse skapas eller ej. Om jag och en vän ser en film tillsammans är det inte säkert att vi upplever den på samma sätt. Jag kanske älskar den medan min vän mer var uttråkad. Om miljön inte var lugn omkring oss, vi kanske var på en bio med prasslande påsar, istället för hemma hos mig, så hade jag kanske upplevt den annorlunda. Min vän kanske älskar att gå på bio, och för honom blir det en större upplevelse där än hemma hos mig.
Miljö och målgrupp är alltså viktiga faktorer och variablar när man ska designa en upplevelse i form av en film eller spel. Satsar man på en bred målgrupp kanske man inte får tillräckligt djup för att kunna fånga intresset hos en kärngrupp som spelar det längre och oftare än andra. Om man å andra sidan satsar på en väldigt smal målgrupp kanske man inte får tillräckligt många köpare. För att skapa en lyckad upplevelse så måste målgruppen vara den rätta. För att målgruppen skall bli nöjd, och få en upplevelse, så måste i sin tur miljön vara den rätta.
Jag hänger helt och håller med i dina resonemang! Håller dessutom med om det du skriver också. Jag tror dessutom att upplevelsen, huruvida man t.ex. tycker om en film eller inte har mycket att göra med ens ”undermedvetna” tankebanor och associationer. Fast det är ju ytterligare aspekter som vi som spelskapare knappast har någon kontroll över
Kul att det jag skriver inte är allt för flummigt!
Jag har läst psykologi och där är det väldigt intressant hur vår perception fungerar. Det är våra förväntningar och tidigare erfarenheter som avgör hur och vad vi ser. Så det du säger är faktiskt vetenskapligt bevisat! Fast man kan nog styra spelarna till viss mån, genom att lära dom att tänka på ett speciellt sätt genom upprepning och/eller eskalering, för att därmed uppleva designade upplevelser.
Tar vi till exempel anime eller manga så krävs det viss träning innan man lär sig att förstå och uppskatta berättelserna till fullo, eftersom de ofta är väldigt komplexa och skiljer sig mycket från vår västerländska syn på berättelser.