Att rekrytera en vän…

… kan vara ganska svårt när i stort sett alla ens vänner är utspridda över hela Landet, plus att man kommer ifrån Uppsala. Med andra ord hade jag inte så många att välja bland när jag skulle ringa runt idag. Så istället för att fokusera på att rekrytera, lade jag mer vikt på att försöka förklara vad vi gör på utbildningen och vad vi kommer att jobba med som färdiga projektledare.

För att få en känsla för vad personen ifråga visste om spel eller ansåg att ett spel var, så var den första naturliga frågan: vad är ett spel för dig? Det vanligaste svaret var inte helt oväntat ”tv-spel och datorspel”, alltså digitala spel. Hade någon ställt samma fråga till mig för bara några månader sedan, hade jag med all sannolikhet svarat exakt samma sak. Men bara under de här första två veckorna så har ens syn på spel blivit mycket bredare. Att säga att spel finns överallt, är verkligen ingen överdrift!

Jag använde mig utav ett exempel på hur man som projektledare (med inriktning spel) kunde arbeta. Exemplet var att en lågstadieskola ville börja använda sig utav ett digitalt inlärningsprogram (typ lek och lär), där barnen skulle kunna arbeta någorlunda självständigt i hemmet, då föräldrarna inte fanns till hands. Det finns en stor mängd olika sätt att utforma ett sådant spel. Jag förklarade hur kunden, i detta fallet skolan, lade fram sina önskemål och i en diskussion med mig kom fram till en möjlig lösning. Sedan gick jag igenom de mest grundläggande stegen från och med mötet fram till produktion och leverans.

”Så hur ser en vanlig skoldag ut då?” En fråga som inte var så enkel att svara på, med tanke på att vi bara har börjat skrapa på ytan, och mest har sysslat med icebreaking och introduktioner av de olika delarna av utbildningen. Men jag nämnde att vi bland annat redan har haft några gästföreläsare hos oss. Inte några dammiga professorer inom ekonomi eller marknadsföring, utan direkt från levande företag. Det är otroligt inspirerande, och på något sätt också väldigt betryggande, att få träffa företagsamma och framgångsrika projektledare med direkt insyn i deras respektive brancher. Sen är det ju väldigt viktigt att påpeka att man måste vara beredd på att lägga ner mycket tid och kraft på det man gör. Att man verkligen brinner för det man gör, eller för den vision man har!

Jag tror att jag kunde ge tillfredsställande svar på de olika frågorna, men som jag själv vet utav egen erfarenhet att ”ju mer man vet, ju mer frågar man”. Vet man inte att det är något man inte vet, så vet man ju inte heller tillräckligt för att fråga.

Jag har svårt att tro att problemet till varför det var svårt att värva folk var för att jag presenterade utbildningen dåligt utan snarare så hade dessa personer redan bestämt sig innan jag frågade. Allihop tyckte utbildningen verkade intressant men klivet att börja plugga och leva som en kyrkråtta med en massa obetalda lån hit och dit var tydligen för jobbigt.

- Kenny

Detta är något jag verkligen känner igen. De flesta av mina vänner är antingen i min egen ålder eller äldre. Tanken på att gå tillbaka till skolbänken igen, istället för att arbeta och tjäna pengar, var något som inte alls lockade dom. Personligen har jag aldrig ”lidit” av att vara student, eftersom jag har det ganska bra rent ekonomiskt sett, men jag har full förståelse för studenter som inte har det lika förmånligt, där veckans alla måltiderna präglas stark utav nudlar och snabbmakaroner.

Dels handlar det om det ovanstående, men jag tror också att en del redan har en karriär som de är nöjda med, och som är något de vill arbeta vidare på.