Isen är bruten…

… både här och i klassen. Efter en ganska avslappnad introduktion av utbildning och varandra drog det igång på ”allvar”, allting är ju relativt. På torsdagen arbetade vi utifrån den kortlek vi sammanställt, och hittade på olika användningsområden samt ett spel baserat på korten. Jag hade sett i kalendern att vi skulle hitta på egna kortspel, men då antog jag att det var med en vanlig kortlek, så jag spånade ihop ett slags duell-spel, där man använde 1-10 som substitut för tärningar och där de klädda korten var själva pjäserna eller duellanterna. Så när det så småningom var dags för att komponera ett nytt spel tillsammans med gruppen var det bara att tänka om helt, eftersom klassens kort saknade ett graderings- eller värdesystem.

Gruppindelningen var positivt nog helt slumpmässig, eftersom Ola blandade och skapade 5 separata högar med kortleken (en hög utgjorde en grupp). Således rördes det om i grytan, när studenter som ytterst lite eller inte alls talat med varandra hamnade i samma grupp. I en grupp som man arbetat med förut eller åtminstone känner sina kamrater i, utgår man ju vanligtvis utifrån vad man brukar göra inom gruppen, så man fick vara lite pedagogisk och prövande när det gällde dynamiken och rollerna. I min grupp var det tre starka viljor som formade idéerna, vilka bubblade inom gruppen, till något praktiskt användbart, självklart med hjälp av de andra – vilket jag tycker är viktigt! Är man med i en grupp så har man både rättigheten och ansvaret att komma med egna idéer och förslag, oavsett om det är hundra eller fyra saker. Tyvärr präglas vi redan på dagis, då den som skriker högst får sin vilja igenom. Även om volymen sänks och mer demokratiska system lärs in under de följande skolåren så är ”fågelunge-metoden” den som används flitigast i nya grupper, speciellt av personer med begränsade erfarenheter från tidigare grupparbeten eller projekt.

På grund av, eller tack vare, att korten var utformade som mindre profiler (med diverse kuriosa) av varje student blev slutresultaten uteslutande inriktade på att lära känna varandra bättre, eller ställa kunskapen om varandra på prov. Samtidigt var det en väldigt stor variation på de olika spelformerna, vilket kan bero på att det finns så många olika sätt och möjligheter till träffa och lära känna folk ute i ”verkligheten”, men även också hur man använder den kunskapen man har om sina vänner, medvetet eller undermedvetet.

Gruppdynamik är något som man sällan tänker på när man är med sina vänner, men det blir ju väldigt uppenbart att man måste fokusera på när man hamnar i en grupp okända människor. Tar man till exempel en familj så kan det lätt uppstå stridigheter inom den, men oftast är det på grund av medvetna val eller händelser som skapar problemen. Man vet oftast med sig att om man beter sig på ett speciellt sätt kan det bli konsekvenser – sedan om man väljer att göra det eller ej är en annan fråga.

I en grupp med till exempel nära vänner fungerar det på ett liknande sätt, men där tänker man sällan aktivt på vad som kan skada gemenskapen. Det sker oftast per automatik. Man är även mindre benägen att öppet konfrontera vänner och andra personer utanför familjen. Den eviga dragkampen mellan förälder och barn, där kampen ofta handlar om de ofta kolliderande ståndpunkterna  ”ansvar” och ”frihet”, är något man aldrig eller ytterst sällan upplever i ”normala” vänskapsrelationer, vilket kan bero på att man som individ inte behöver svara för sina handlingar och leverne inför sin vän. Så länge det inte skadar relationen det vill säga! Jag drar därför slutsatsen att i ett målinriktat eller prestationskrävande sammanhang, är det extra viktigt att tänka på gruppdynamiken för att nå målet, något som en grupp med vänner saknar rent vardagligt.

För att återgå till själva kortleken och spelen, så vill jag även nämna att även om det kändes lite begränsande att utgå från just den spelformen, eller kanske snarare verktyget, blev det en intressant utmaning för mig personligen och gruppen som helhet. Snarare än att stirra sig blind på uppenbara begränsningar och brister skapade det en mer kreativ plattform där man ville hitta möjligheter och nya synsätt. Så i slutändan kan man vända något från att vara till synes begränsat fram till något väldigt kreativt och nytänkande! Dagens insikt!